socker
Nu är det dags att lätta hjärtat litegrann, eller åtminstone, få ur mig en sak som stört mig jävligt länge. En specifik känsla som jag hatar - känslan att inte bli betrodd. För en sak kan jag säga, och det är att det värsta inte är att må såhär som jag gör med yrseln dag efter dag, det värsta är att folk inte verkar tro på att jag verkligen mår dåligt.
Antagligen beror det på två saker, dels att det inte syns på utsidan och dels för att jag inte fått någon riktig diagnos på varför jag mår som jag gör. Inte fan säger man emot om någon med körtelfeber säger nej till en krogrunda, exempelvis. Kass jämförelse, men förstår ni vart jag vill komma? Inte fan säger jag nej till turer på stan, en fika, en fest eller en resa för att jag inte vill gå. För det vill jag ju, så helvetes gärna. Men uppenbarligen går det inte.
Ett bevis för att det inte går blev min senaste göteborgsresa. Åkte i torsdags och skulle kommit hem idag, istället fick jag ta ett sista minuten-tåg hem vid 18-tiden igår. Jag hade ju liksom föredragit den planerade krogrundan istället för att ligga däckad på tåget hem, men alla verkar inte riktigt förstå det.
Jag är bara så trött på att hela tiden behöva höra folk som blir sura när jag måste säga nej till saker. En del säger det högt men majoriteten tjurar för sig själva alternativt går och gnäller hos någon annan. Eller som börjar tjata; "du måste ju försöka lite", "du inbillar dig nog", "det är ju inget fel på dig, läkarna har ju inte hittat något", "var inte så lat nu becca".
Men come on. Jag vet själv att jag mår dåligt och (tack och lov) har jag såpass mycket vettigt psyke kvar att jag vet att jag inte inbillar mig. Vad ångest innebär lärde jag mig för länge sen och jag lärde mig efterhand också att hantera den, jag känner igen ångest och det här är definitivt inte det.
Jag vill inte ha nåt medlidande men däremot skulle det kännas gött att slippa behöva oroa mig över att förlora halva bekantskapskretsen bara för att jag mår dåligt. Och förhoppningsvis ska jag väl ändå inte behöva må såhär resten av livet? När jag är frisk, då jävlar kära vänner, då ska jag bli riktigt jävla stupfull med er allihop. Och tills dess, wish me luck med läkarna, det känns som att jag kan behöva det. För dom tror nämligen inte på mig ett dugg.
Logiskt
Jag gillar dom som delar mitt synsätt o flyger i min sfärd
kanske tappat det helt, spelat för många spel
målat in mig i ett hörn, fått en törn
det är då jag hatar mig själv, och kommer på det
för jag har ingen jävla aning om vad fan jag håller på med
-
The answer, my friend...
Men om vi nu ska snacka om nåt annat än sjukdom för en gångs skull så träffade jag ett medium idag, har träffat han en gång innan och jösses vad tufft det är! Han skrev ner massa saker om mig, och det blir en rätt rejäl käftsmäll när man läser igenom det. Det är så mycket man förnekar, förtränger, åsidosätter. Om farsan, speciellt. Problemet med att jag skämtar om allt är väl att det är svårt att se allvaret i det också. För hur bra min förmåga än blir att se det positiva i saker, så glömmer jag nästan själv bort att jag skulle ge nästan vad som helst för att få träffa pappsen igen. Men alla har vi olika sätt att hantera saker och jag blir mycket hellre betraktad som dum i huvudet med mina morbida skämt, än att vara ett offer som folk tycker synd om. För det är inte synd om mig. Jag hade en farsa som älskade mig när jag var liten, jag älskade honom då och jag älskar honom nu. Och jag tänker fan inte sitta och vara självömkande eller sorgsen över att få ha upplevt det.
It's a long way to the top
Som Dr. Kelso på scrubs precis sa på tv (ja jag är besatt av det programmet):
"Ibland kan det visa sig att det man hatar som allra mest,
är det man saknar som allra mest när det väl är borta"
---
Dagen: Kurera min förkylning och min feber som aldrig ger upp. Plus fira daniel och sedan lämna honom på tåget i kalmar, hämta en undanlagd klänning på h&m och sen - sova sova sova.
Gårdagen
Efter bowlingen missade jag bussen så då drog jag till the rock med simon och ela. Älska stället, bästa musiken och bästa stämningen, trots att det inte var så mycket folk. Anyways, lyckades flirta till mig lite alkohol av en inte så nykter simon innan jag drog hemåt med bussen vid midnatt, eller ja, det blev ju inte riktigt hem utan istället hamnade jag i borgholm, totalt oplanerat. Tillsammans med tobbe + vänner blev det visst lite alkohol till denna kväll, inte fel alls! Kvällen slutade runt 3-4 efter fyllemat i greby tillsammans med tobbe och peter. Sjukt bra kväll.
Idag var jag på dop, tobbes låtsaskusins dotter (krångliga släktförhållanden? no, no!) skulle döpas i gärdslösa. Mysigt var det, och sjukt söt unge. För övrigt har inte så mycket hänt, hämtat min kära oönskade bror daniel i kalmar och sedan lekt med leksakståg tillsammans med tobbe. Varför? Inte en aning. Kanske mest ett konstaterande att jag aldrig kommer bli helt vuxen. I like it.
could you be loved
Idag ska jag åtminstone försöka samla ihop tillräckligt mycket energi för att träffa delar av gänget för en kväll. Jag känner att jag behöver det, jag drar fan ner mig själv till bottennivå av all denna isolering hela tiden. Nog för att det är svinjobbigt i sig att vara sjuk konstant, men det är hundra gånger värre när jag måste tacka nej till saker.
För övrigt så... Har det vart bättre. Både psykiskt och fysiskt.
Och jag är lite trött på sömnlösa nätter och konstant tv-tittande.
Silkis
Peace&Love
Don't go away mad
Utöver min hälsa så, ja, jag vet inte. Besvikelse är väl rätta ordet, I guess? På min hälsa, på mig själv, på... Ja. Utan att säga mer så känner jag starka associationer till The Killers - Mr Brightside för tillfället.
Jag försöker bara peppa mig själv så gott jag kan med mötley crüe i hörlurarna som jag ska stå längst fram och se i sommar, @ peace&love. Och jag ska vara så in i helvetes frisk då, så är det.
Don't go away mad
(just go away)
Dreamer
Nu ler jag åt minnena, att man ville "dööö för jag skämde ut mig inför hela klassen". Man sa något dumt vid fel tillfälle (kunde inte hålla käften då, det kan jag inte nu heller) och helt plötsligt hade man folk emot sig. Katastrof. För att inte tala om all olycklig kärlek, om man bara visste hur mycket svårare kärlek skulle bli när man blev ännu äldre.
Min poäng är, det som var problem då, kanske inte är det längre, men det var ändå ett problem. Man var ledsen, det gjorde ont, man blev sårad. Det är inte patetiskt, det är bara ett faktum att man har blivit hundra gånger starkare utan att man ens märkt något. Tiden läker inte bara såren, den ger dig hårdare hud.
Jag bara hoppas så innerligt att jag kan se tillbaka på den tiden jag har nu, med ett leende på läpparna.
På sjukdomshelveten, felaktiga diagnoser och ovetande läkare.
Jag hoppas att jag ler, och tänker, fan vad bra jag är.
För jag klarade mig igenom det.
once upon a time
Jag börjar friskna till lite nu åtminstone, skönt är det, för nu orkar jag vara social med folk igen. Träffade Karin igår för första gången på väldigt länge och det var sjukt kul att prata gamla högstadie/estetminnen. Och dude, vad man vart dum/fjortis/whatever ganska många gånger. Men det är kul att minnas i efterhand och inse att fan, jag har nog vuxit upp i alla fall.
Idag = stan med Mattias :)
:)
I want to break free
Varenda dag, hela tiden nya telefonsamtal, nya läkarbesök, nya besked. Senaste; ett ljud på hjärtat som inte ska vara där. Prat om eventuell inläggning på sjukhuset. Jag orkar verkligen inte ha det såhär längre. Ge mig bara en fuckin diagnos och börja behandla mig.
Fan.
tryck lätt, skriv rätt
Gotta be somebody
Nickelback - Gotta be somebody
Tonight, out on the street, out in the moonlight
And damn this feels too right
It's just like deja'vu
Me standing here with you
So i'll be holdling my own breath
Could this be the end
Is it that moment when
I'll find the one that I'll spend forever with
Vinterkräksjukan
.. Har drabbat mig för andra gången på en vecka. Åtminstone tror jag det är det (och ni skulle bara våååga påstå att jag är gravid och lider av morgonillamående, fuck you) men aja, det är bara att gilla läget.
Imorgon ska jag klippa mig (kort, kanske?) så jag hoppas jag inte spyr lika mycket då. Har förresten införskaffat töjspiraler, you know, såna som man töjer öronhålen med :) Får väl se hur det slutar med dom, planerar bara töja några millimeter till att börja med så får vi väl se om det utökas.
Åter till dasset, adios </3
Changes
Då undrar jag vad det var som gick fel, egentligen.
Backyard babies
Backyard babies, Palace Kalmar, 30 januari!
I'll see you there!
Mitt immunförsvar..
.. Is the shit. Verkligen! Självklart så missar man terminens absolut viktigaste redovisning som nästan hela mitt svenskabetyg hänger på - och ägnar hela dagen åt att spy skiten ur sig. Jag tajmar alltid in det på det absolut bästa sättet.
Planering inför nästa vinter: Vaccinering mot vinterkräksjukan, yes please!
Heart apart
Jag är ungefär lika motiverad till att blogga just nu som en straight man är att gå på gayklubb endast iförd elfantstring, men okej, I'll give it a try.
I alla fall. Kan sammanfatta fortsättningen av denna dag med sex underbara bokstäver; P-L-U-G-G-A. Bokrecensioner is the shit, speciellt när man läste boken för ett halvår sen och inte kommer ihåg ett skit av handlingen. (Gud välsingne google, elevens bästa vän). Dock, känner jag mig själv rätt kommer jag först fastna framför top model om en halvtimme - där jag sen kommer stanna på grund av att jag däckat i soffan. Självkännedom på högsta nivå! Ses ikväll när jag panikpluggar istället, bye :]
