shesamachine

Det är svårt att ändra tankebanor. Jag har vart snurrig i skallen så länge att det blivit en del av livet, man tar för givet att det ska vara med hela tiden och man ändrar sitt liv, sina tankar och sina handlingar efter det. Tackar nej, tänker om.

Och nu sitter jag här. Jag är inte yr längre, klart det kommer i omgångar men mestadels mår jag bra. Det i kombination med underbara vänner, en pojkvän som älskar mig, studentdag om en vecka imorgon. Jag saknar inget nu, egentligen (möjligtvis okej betyg i skolan men det är en ganska trivial grej i jämförelse med tidigare nämnda saker).

Och ändå är känslan bestående. Orden "den här perioden ska vara den lyckligaste i ditt liv" ekar i huvudet. Det är svårt att ändra tankebanor när man en gång gav upp och blev negativ. Festivalsommaren får bli min terapi och min psykolog, en månad kvar, då ska jag fortfarande vara frisk och peppen ska ha återkommit. Något annat går jag inte med på.