shesamachine

Återigen ekar orden i huvudet  "det är nu du ska vara som lyckligast".
Up in my ass.
Frisk börjar jag bli, men för övrigt känns det som att resten bara rasar. Folk känner sån motivation, "nu börjar livet", jag känner bara ren och skär ångest inför det som kallas början på mitt självständiga liv. Känner mig som en liten fågelunge som ska lämna boet utan att ha flygtränat ett dugg. Jag kanske bara är dramatisk mitt upp i allt men just nu känns det studenten direkt som the time of my life. Av fler än en anledning.

Så, nu har vi gråtit ut offentligt enough för den här gången, nu ska jag dricka mitt nyköpta té.