shesamachine

Var hos jobbcoachen på arbetsförmedlingen igår, funkade bra, han var nice att snacka med och jag känner väl lite hopp om att hitta ett deltidsjobb till hösten, att kombinera med komvux. Så det känns bra, det blir pengar och jag har lite sysselsättning. Det enda som skrämmer väl är det faktum att man står på helt egna ben nu. Man har inga lärare som stöttar och peppar en (inte för att alla gjorde det, dock fanns det väl vissa guldkorn även bland lärarna). Inte heller har man sina kära vänner att gå och snacka skit med på rasterna som det var förut. Det känns också lite konstigt, och sorgligt. Mest skrämmande är dock tanken att eventuellt tappa kontakten. No no, säger jag om det!

Fest & utgång imorgon, fira Emelie som fyller år. Så länge jag är frisk är jag säker på att det blir en helbra kväll :)