shesamachine

Man saknar alltid det gamla. Det var bättre förr; vi stod varandra så mycket närmare då; åh så bra allt var 2007; jag längtar tillbaka till skoltiden och så vidare i all oändlighet. Problemet är bara att man gärna putsar upp minnena som finns i skallen, gör dom bättre och mindre komplicerade. För den bittra sanningen är att även om vissa saker var bra på den gamla goda tiden var inte allting det. Även om man upplever dagar av total lycka så kommer man aldrig under en längre period känna att allting är bra nu, jag är nöjd med livet och det finns inget att förbättra. Och det kanske är lika bra? Man kan dra gamla klyschor i stil med "om man aldrig upplever hur det är att vara olycklig kommer man heller aldrig kunna uppleva hur det är att vara lycklig".

Men ibland längtar jag tillbaka ändå, till en tid då man kanske inte heller var 100% lycklig, men till en tid där saker och ting var lite annorlunda.

Sju år sen pappa imorgon.Sju år kan tyckas mycket, och jag vet att vissa tycker det är lite patetiskt att man fortfarande...Bryr sig, efter så lång tid. Men faktiskt tror jag det är denna årsdag som kommer kännas allra mest. Hur konstigt det än kan låta är det nog faktiskt först nu, sju år sen det sista mötet med honom, som jag förstått att det mötet var verkligen det sista.