Freak on a leash

Antagligen blir man väl aldrig helt nöjd med tillvaron till 100%. Det kan jag leva med, men fan, kan det inte kännas lite bättre än såhär någon gång. Jag är trött på att må dåligt och jag är trött på att ständigt nojja över nya sjukdomar. Att tro att man ärvde farsans tjocktarmscancer så fort man har ont i magen. (för det är ju trots allt ärftligt). Eller att vara så yr att man inte kommer upp ur sängen och inte vet om läkaren har rätt med sin ångestteori eller om man faktiskt mår dåligt på riktigt denna gången.

äh, jag vet inte vad jag vill få sagt. men till sommaren ska jag fanimig vara frisk, det har jag bestämt mig för. ingen jävla ångest på festival, det går inte för sig, ge mig en fin fylla och fina vänner. så ordnar det säkert upp sig sen. något annat vägrar jag tro på.

-
Och ge mig ett fel som jag kan rätta till
och ett annat efternamn


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0