shesamachine

När en sak går bra, fuckar något annat upp sig. Det är den hårda kalla sanningen, och det gör ont att inse att den där hollywoodlyckan man ser på bio kanske aldrig inträffar, du kanske aldrig blir lycklig till hundra procent. En lite deprimerande tanke, att det aldrig löser sig, det blir aldrig bra. Trots allt man intalar sig.
Fast jag lär nog fortsätta romantisera livet, fortsätta tro på happily ever after. Kanske har sett för många romantiska filmer, men jag vill hoppas, för om man inte kan tro på evig lycka, vad ska man då tro på? Vad finns det att se framemot?

Idag har jag träffat jocke och suttit och bara pratat i fem-sex timmar. Plus en spontanresa in till kalmar vid 21-tiden, lite oväntat :) En timmes fika/mat på corner där han fick mig att känna mig som en äkta fläskfia, haha. Han är unik, jocke, och det är väl samtidigt det som gör honom till en av de absolut bästa i min omgivning.
Så är det!

Nu ska jag sova (och uppstigning om ca 5 timmar, pepp pepp pepp).