shesamachine

Vanlig fuckin tisdagskväll framför datorn. Sätter på en kopp té, häller upp, bränner tungan. Musik i stereon, tv:n står på i bakgrunden, stör litegrann med sitt ständiga bakgrundsljud men inte tillräckligt för att man ska orka gå och stänga av. Ringer någon, snackar lite skit, lägger på. Tar en kopp té till, äter en macka, och ännu en. Slösurfar på internet. 

Och varför skriver jag detta? Jo, för att det beskriver mig själv perfa en vanlig vardagskväll när jag sagt till mig själv att NU JÄVLAR SKA JAG TA OCH PLUGGA. Säger nej till vänner, pojkvän och andra aktiviteter och känner mig som en rejäl och duktig kvinna som finally ska ta tag i sitt liv. Problemet är bara, jag gör det inte. Istället för att förbarma sig över skolan så försöker jag hitta på så många ursäkter som möjligt för att slippa. Är jag inte lite hungrig nu? Eller röksugen? Och visst har det aldrig skadat med en promenad? Varför ska det vara så jävla svårt att bara få tummen ur röven, sätta sig ner, och ta tag i skolan? Det stavas opepp och lat, baby. Svårare än så är det inte, för mig.